I morse när jag vaknade , kände jag mej bättre i kroppen , desto bättre syresättning jag får desto mer blir jag Heike igen .  Jag har fasat för att få andnöd igen ......att inte kunns andas ger ångest, ännu värre är det när man är helt själv.  I går kände jag mej glad igen på väldigt länge , även om det knep lite då o då.....jag måste sluta tänka/älta på va som gkort min kropp så i kramp. Men har man haft Sverige argaste ögon på sig i månader, och har försökt vara "pansar"....vilket innebär att jag missar SM-triathlon som jag skulle vara med i, missade Parloppet, Hedebyloppet.......så är det inte lätt. Min dödsångest känsla skulle jag helt klart kunna tänka mej skicka retur avsändare. 

Tanken på att springa idag, gjorde mej både pirrig och ångestfylld....För hur skulla det gå ????   Tog jag med mej mobilen på rundan ifall att ??....ne....  

Tog samma runda som jag försökte med dagen innan Parloppet , när jag stod nere på Frösäng gärde och kippade efter andan....tvär stopp vid halsen och en bit ner.....psykologiskt att springa förbi där idag !  men jag måste förbi det......på alla sätt.

Tog det lugnt.....tänkte på vad jag skulle hitta på semester veckan som kom.....och så hade jag skuttat förbi stället...och kunde andas rätt bra, det finns lite kvar att jobba på känner jag med mycket har lossnat, hon var jätteduktig sjukgymnasten jag va hos, hon lyssnade på hur jag känt och var det känts, sen tröck hon ....och allt på "rätt ställe " satt nålar som satt länge , kom bara in i bland och rullade på dom , jag har ju haft känslan av att allt va på höger sida, men min vänsrta sida under skulderbladen va iNTE fin ," drog och slet" iden   flera gånger sa hon jisses vad du har kramp /stel......och allt påverkar din andning, allt runt om är som sköldpasskal.......fick 2 bra stretchövningar att göra flera gånger om dagen till torsdag, dom tar bra !!  . Så idag när jag klarade 5.1 km med bara ett stopp va jag ÖVERLYCKLIG!  och stopp gjorde jag för att kolla om jag verkligen kunde djupandas.....JODÅ ! det funkade, jag vågade inte pinna på så särskilt fort, ville bara klara att springa utan att få andnöd...och behöva ge upp rundan.....men testade lite mer fart på sista 1 km.....  .  Kändes obeskrivligt skönt , underbart , befriande, lyckligt att komma hem och ha gjort det !!!   va så lycklig att jag kunnat hoppa in i hundrast gården och sprungit runt med hundarna där......   ja va fan.....ingen vet ju vem jag är här nere...  .

ja, jag sken nog som värsta  .

Hoppas det sista  "onda" försvinner på torsdag. Och gode gud för återbudstiden som dök upp ! 

I morrn ska jag ta mej ut på en runda igen......  

Funka den lika bra , åker jag till Victoria och springer på måndag, hon har löpträning på Vingåkers tränings center !

  Funkar det ...springer jag Trosa loppet på fredag !!    Är det nån som vill hänga på då ?     

                                              LIFE