Å jag är så jävla lycklig!!    Parkerade ut i Tun skogen, och vad står där precis bredvid, jo min hyresvärd.....så vi som bor på samma gård ,åker i väg med några minuters mellanrum .....hamnar på samma ställe mitt ute i skogen! lustigt!   Åsa och jag kutar iväg....fan vad snorhalt !!  det gnäller jag om  första km.....sen slappnar jag av, eller så så förstod jag att Åsa inte gillade mitt gnäll, för hon säger : ska vi skita i det då ???????  näääää......  stuffar vidare och längre in i skogen blir det bättre.  Jag känner ingenting  i hälen/höften/benet.....hittade nämligen ett par trigger punkter i går bla på spinningen, då helt plötsligt jag fick som kramp i plantar faschis upp mot hälbenet...FAAAN....men jag jkände en öm punkt på utsida skenben mitt emellen.....den tröck jag till på , en hård knuta som gjorde jävelusikt ont....men så helt plötsligt släpper det onda i hälen och hela foten blir varm.....snacka om att "nerven" har täppt till....

allt handlat om min vänster sida. När jag kommer hem masserar jag vidare på den ömma punkten å gud vad det händer grejer....tar även på motsat sida insida vid benhinnan, öm som tusan.  Sen uppe vid roations paktet vänster sida...det spänner o drar.  Å det är där allt sitter "fast"....  masserar och på med Heat o Msn.  helt underbart att lunna gå oberhindrat inte liite på vän utsida fot o inget haltande......

Att allt detta onda skulle komma tillbaka nu när jag sprungit, va min stora fasa....men jag har jobbat på att massera triggerpunkterna och stretchat ordentligt !! ville börja dra lite inssida häl.....men fan påt igen då.....för nu jäklar får det vara nog. Det spänner o ömmar rätt häftigt där på utsida skenbenet.....det har nog varit stopp eller väldigt begränsat med blodtillförsel där.....påminner nästan om compartment syndrom, bara det att jag inte har ont i benhinnorna...men jag har stopp där iaf.   Jamen iaf så stuffade vi runt där på alla skogsvägar..vi hittade några små stigar vi aldrig varit på förut !!  häftigt!  Åsa hade koll på var vi va , jag hade noll koll  sprang bara efter  henne.....å gudars vad vi hade mycket babbel i oss.....helt plötsligt hade vi en mil i benen....  LYCKLIG!!

Finns INGET bättre att att få springa ! vi hinner babbla o älta o lösa "problem".....vi ältade min upplevelse av att be om tjänsledigt.....det slutar alltid med att vi båda skakar på huvvet.....å Åsa säger: det kommer lösa sig !!  det är jag oxå övertygad om nu...men jag va krossad /mosad häromdagen......kränkt.....  djupt förolämpad..... men nu har jag mina 5 månader på Kompassen, och jag är jättenöjd med det.   Så hoppas jag att löpningen kan återupptas nu oxå....nerv fan har joxat färdigt nu, tack å hej !   Jag har 5 nätter kvar att jobba.  Sen är det dagtid.....Gäsp!  blir till att ställa om "klockan" i kroppen...Spännande ska det iaf bli!  Positiv framtid.